En bra bok...
Jag satt och läste en bok ikväll.. Så jag tänkte jag skriver lite ur ett stycke från den.
" Det bankade på dörren.. Som vanligt så sprang flickan in och gömde sig under köksbordet.. darrade av rädsla och frågade mig : är han här igen?kommer han ta sig igenom dörren? Mamman drog ner alla persienner.. Hämtade sin son som var en bebis, satte sig med flickan under bordet där hon vägrade flytta sig bort ifrån. Väl där under satt dom med filtar och kuddar.. Försökte lugna henne. Bar in barnen i sängen där dom somnade alla tillsammans.. Dagarna gick, knappt så att jag inte gick utanför dörren. Pga man KUNDE kanske stöta på honom.. Man handlade snabbt eller lät ngn annan göra det åt oss.. Sen kom dagen, då det BANKAD SÅ HÅRT på dörren så att alla vi tre for upp som spjut i soffan.. Nu var det dags igen. hade jag glömt låsa? var vi säkra eller vad skulle vi göra? Det fortsatte med massa bank, öppna brevlådan, grova ord som skreks. Allt vart tyst.. Jag tassade på tå och kikade igenom ena persienn glipan och såg att där stog han med sina 6 kompisar.. ute på parkeringen. Dom sprider ut sig.. Vad har dom planerat? Ser hur han stoppar ngt innanför sin jacka och springer in mot väggen så man inte kan se honom.. Ringer polisen som är på plats inom 5 röda.. Alla har då lyckats åka. Polisen åker efter.. Dom kommer upp, pratar med mig och säger.. Det är inte säkert för er här faktiskt. Det hela har börjat bli FÖR mycket nu.. jag råder er att bo på hemlig plats. IKVÄLL! Vad händer hur när vart HUR.. vill men samtidigt INTE.. En god vän blir uppringd av barnens mormor.. Hon kommer med bil. Dom kör in garagevägen.. Väl där uppe i lägenheten plockar mamman i vild förtvilan med sig det viktigaste.. åt sig och barnen.. Största flickan gråter och säger hon vill inte lämna sitt rum.. pojken gråter av rädsla och trötthet, han känner att mamman är stressad.. hon är rädd, hon gråter för att hon måste hon ska skydda sina barn och sig själv NU..allt raffsas ner i en stor väska och massa påsar.. dörren stängs. Låser och åker ner i hissen med mormor, mormors väninna.. Där nere står en annan bil som väntar.. Väntar på att ta mamman m sina barn till en lägenhet där inte ens mormor får veta vart dom ska bo.. Garageporten öppnas och dom åker.. mamman gråter, barnen gråter och tittar bakåt där hon ser sin egna mor stå och gråter.. Under ca 4 månader bor dom i en lägenhet som ingen visste om.. Efter 2 månader kom mormor på besök.. efter många besök hos kvinnojouren etc så fick dom komma hem till sin lägenhet. I hopp om att börja ett nytt liv.. Men vägen dit var jobbig och kämpig.. Mer än allt annat än lätt."
Tyckte ni den lät intressant? Det var ingen " riktig" bok. Det var ett stycke ur MITT LIV. Men det visste ni inte om ellerhur? Det är mycket ni inte vet om faktiskt. Ni kanske tror ni vet allt men det gör ni inte. Det kan jag lova. Syftet med det här inlägget är att, människor ska sluta döma andra!! Du sitter tex och pratar om ngn hur den är si eller så, den skriver på det här sättet och det stör dig. Men HUR vet du vad den människan gått igenom? Hur vet du vad den känner eller vad den bär på? om det finns ngt från den människans barndom? Om vad den varit med om osv? Vad ger det DIG för rätt att döma mig eller ngn annan? INGEN rätt ger det. För alla har vi ett stycke i våran ryggsäck som ingen vet om.. Och kanske inte ngn bör få reda på det heller.. Man ska inte behöva vara som en öppen bok för att folk ska sluta döma. Det ger inte heller ngn rätt att sitta och kritisera ngn annan för hur tex MITT förflutna var. För du har inte ett SKIT m det att göra! Det är mitt förflutna som är ngt som jag inte ens vill tänka på. Jag vill MÅ bra nu vilket jag gör. Jag är lycklig och mina barn är lycklig. Så om jag skriver si eller så. Varför ska du ens bry dig då du inte ens vet ett skvatt om det jag varit med om.. ELLER ngn annan?
Jag kommer aldrig låta ngn bryta ner mig igen.. För jag har varit på botten. Det kan jag lova.. Jag var så nere på botten att jag tänkte, det finns ingen väg ut. Vägen ut är -hejdå till livet-...Men då var det mina BARN som fick mig att kämpa. kämpa för dom. Såklart jag inte låter några dumma jävlar ska förstöra för oss nu då vi har det som bäst! Sköt er själv och skit i andra. VÄLDIGT bra ordspråk.Tror ni att det känns skönt att få ett rykte att man är död, att folk faktiskt TROR att du är död pga att ditt ex inte är frisk?.. Eller att din egna dotter går runt och säger" min mamma finns inte hon är död, jag ska få en ny mamma".. Efter dessa år FAST man mår bra, så kan jag berätta att jag kan tex inte åka själv till stan utan att få som en sten i bröstet. För rädslan, vad gör jag om jag stöter på honom?? Det är INTE ngt som man vill bära med sig.. Jag känner mig fängslad och tittar över axeln bara att jag sätter min fot i slussen.. Sist jag såg honom, var i slussen för en månad sedan. PRECIS bakom gick vi. Utan att vi hade märkt.. Kvällen förstörd, bilder tankar minnen kommer åter.. panikångesten börjar komma.. Väl hemma med låst dörr kan jag andas ut.. Man måste sluta döma, snacka skit om människor! För man vet inte vad som ligger i ryggmärgen på den enskilda individen. Leva sitt egna liv. Låt andra vara.. Sopa rent framför sin egna dörr innan man kastar skit på ngn annans.. Och framförallt då det är barn med i bilden. Dom är som små små änglar, som har hela sin framtid framför sig. Jag har sagt det förut men säger det igen, JA JAG ÄR SÅ LYCKLIG NU! Jhonnie kom in som en räddande ängel, han har funnits där då min själ har gråtit av smärta.. Tagit hand om barnen då dom varit oroliga. Så till er alla haters.. fortsätt hata för mig biter det inte på!
" Det bankade på dörren.. Som vanligt så sprang flickan in och gömde sig under köksbordet.. darrade av rädsla och frågade mig : är han här igen?kommer han ta sig igenom dörren? Mamman drog ner alla persienner.. Hämtade sin son som var en bebis, satte sig med flickan under bordet där hon vägrade flytta sig bort ifrån. Väl där under satt dom med filtar och kuddar.. Försökte lugna henne. Bar in barnen i sängen där dom somnade alla tillsammans.. Dagarna gick, knappt så att jag inte gick utanför dörren. Pga man KUNDE kanske stöta på honom.. Man handlade snabbt eller lät ngn annan göra det åt oss.. Sen kom dagen, då det BANKAD SÅ HÅRT på dörren så att alla vi tre for upp som spjut i soffan.. Nu var det dags igen. hade jag glömt låsa? var vi säkra eller vad skulle vi göra? Det fortsatte med massa bank, öppna brevlådan, grova ord som skreks. Allt vart tyst.. Jag tassade på tå och kikade igenom ena persienn glipan och såg att där stog han med sina 6 kompisar.. ute på parkeringen. Dom sprider ut sig.. Vad har dom planerat? Ser hur han stoppar ngt innanför sin jacka och springer in mot väggen så man inte kan se honom.. Ringer polisen som är på plats inom 5 röda.. Alla har då lyckats åka. Polisen åker efter.. Dom kommer upp, pratar med mig och säger.. Det är inte säkert för er här faktiskt. Det hela har börjat bli FÖR mycket nu.. jag råder er att bo på hemlig plats. IKVÄLL! Vad händer hur när vart HUR.. vill men samtidigt INTE.. En god vän blir uppringd av barnens mormor.. Hon kommer med bil. Dom kör in garagevägen.. Väl där uppe i lägenheten plockar mamman i vild förtvilan med sig det viktigaste.. åt sig och barnen.. Största flickan gråter och säger hon vill inte lämna sitt rum.. pojken gråter av rädsla och trötthet, han känner att mamman är stressad.. hon är rädd, hon gråter för att hon måste hon ska skydda sina barn och sig själv NU..allt raffsas ner i en stor väska och massa påsar.. dörren stängs. Låser och åker ner i hissen med mormor, mormors väninna.. Där nere står en annan bil som väntar.. Väntar på att ta mamman m sina barn till en lägenhet där inte ens mormor får veta vart dom ska bo.. Garageporten öppnas och dom åker.. mamman gråter, barnen gråter och tittar bakåt där hon ser sin egna mor stå och gråter.. Under ca 4 månader bor dom i en lägenhet som ingen visste om.. Efter 2 månader kom mormor på besök.. efter många besök hos kvinnojouren etc så fick dom komma hem till sin lägenhet. I hopp om att börja ett nytt liv.. Men vägen dit var jobbig och kämpig.. Mer än allt annat än lätt."
Tyckte ni den lät intressant? Det var ingen " riktig" bok. Det var ett stycke ur MITT LIV. Men det visste ni inte om ellerhur? Det är mycket ni inte vet om faktiskt. Ni kanske tror ni vet allt men det gör ni inte. Det kan jag lova. Syftet med det här inlägget är att, människor ska sluta döma andra!! Du sitter tex och pratar om ngn hur den är si eller så, den skriver på det här sättet och det stör dig. Men HUR vet du vad den människan gått igenom? Hur vet du vad den känner eller vad den bär på? om det finns ngt från den människans barndom? Om vad den varit med om osv? Vad ger det DIG för rätt att döma mig eller ngn annan? INGEN rätt ger det. För alla har vi ett stycke i våran ryggsäck som ingen vet om.. Och kanske inte ngn bör få reda på det heller.. Man ska inte behöva vara som en öppen bok för att folk ska sluta döma. Det ger inte heller ngn rätt att sitta och kritisera ngn annan för hur tex MITT förflutna var. För du har inte ett SKIT m det att göra! Det är mitt förflutna som är ngt som jag inte ens vill tänka på. Jag vill MÅ bra nu vilket jag gör. Jag är lycklig och mina barn är lycklig. Så om jag skriver si eller så. Varför ska du ens bry dig då du inte ens vet ett skvatt om det jag varit med om.. ELLER ngn annan?
Jag kommer aldrig låta ngn bryta ner mig igen.. För jag har varit på botten. Det kan jag lova.. Jag var så nere på botten att jag tänkte, det finns ingen väg ut. Vägen ut är -hejdå till livet-...Men då var det mina BARN som fick mig att kämpa. kämpa för dom. Såklart jag inte låter några dumma jävlar ska förstöra för oss nu då vi har det som bäst! Sköt er själv och skit i andra. VÄLDIGT bra ordspråk.Tror ni att det känns skönt att få ett rykte att man är död, att folk faktiskt TROR att du är död pga att ditt ex inte är frisk?.. Eller att din egna dotter går runt och säger" min mamma finns inte hon är död, jag ska få en ny mamma".. Efter dessa år FAST man mår bra, så kan jag berätta att jag kan tex inte åka själv till stan utan att få som en sten i bröstet. För rädslan, vad gör jag om jag stöter på honom?? Det är INTE ngt som man vill bära med sig.. Jag känner mig fängslad och tittar över axeln bara att jag sätter min fot i slussen.. Sist jag såg honom, var i slussen för en månad sedan. PRECIS bakom gick vi. Utan att vi hade märkt.. Kvällen förstörd, bilder tankar minnen kommer åter.. panikångesten börjar komma.. Väl hemma med låst dörr kan jag andas ut.. Man måste sluta döma, snacka skit om människor! För man vet inte vad som ligger i ryggmärgen på den enskilda individen. Leva sitt egna liv. Låt andra vara.. Sopa rent framför sin egna dörr innan man kastar skit på ngn annans.. Och framförallt då det är barn med i bilden. Dom är som små små änglar, som har hela sin framtid framför sig. Jag har sagt det förut men säger det igen, JA JAG ÄR SÅ LYCKLIG NU! Jhonnie kom in som en räddande ängel, han har funnits där då min själ har gråtit av smärta.. Tagit hand om barnen då dom varit oroliga. Så till er alla haters.. fortsätt hata för mig biter det inte på!
01:23:34 Kommentarer
Emma
Du är så otroligt stark !!! Det är precis som du säger.finns inte en jävel som vet vad folk kan bära på !!.. Jg är glad att du inte valde den vägen du många gånger tänkt dig. bajbaj till livet. för annars hade jag aldrig träffat dig!!. du är världens bästa!! Finns för dig alltid!! <3